Nu var det typ evigheter sedan jag skrev här, lite av anledningen att jag inte ville förstöra den fina stämningen Thea skapat! Men nu tänkte jag att jag kunde våga amig på ett inlägg!

Snart är det Halloween, och jag är en av de som inte gillar det.. Tycker det är onödigt att hålla på och klä ut sig till onda varelser och skrämma varandra, det är som att man välkomnar det onda. Jag gillar det inte riktigt. Mycket bättre om man skulle klä ut sig till änglar och välkomna Gud istället! Det enda som är bra med Halloween är nog att vi alltid har en pumpa så vi gör rostade rumpakärnor och det är nog bland de godaste! :)

Gud älskar dig!! :)

En präst besökte en gammal dam som

låg på sjukhus. När han närmade sig hennes sjukbädd, såg han att hon låg och

blundade, samtidigt som hon med ena

handens pekfinger rörde andra handens

fingrar, ett i taget.

Prästen ville inte störa henne, utan

satte sig ner vid sängkanten och väntade

tills hon var färdig. När hon efter en liten

stund öppnade ögonen kunde han inte låta

bli att fråga vad det var hon gjorde alldeles

nyss.

”Åh”, förklarade hon leende, ”jag bad

den bön min mormor lärde mig för många,

många år sedan. Jag håller högerhanden

så att tummen pekar mot mitt hjärta. Det

påminner mig att be för dem som står mig

nära.

Sen kommer pekfingret. När jag rör vid

det kommer jag ihåg att be för dem som

pekar ut vägen för andra - lärare, ledare

och föräldrar till exempel.

Långfingret som kommer sedan är det

största, så då ber jag för dem som är högt

uppsatta och som måste fatta viktiga beslut.

Fingret som kommer sedan är det svagaste - du ser, det kan inte stå upp på

egen hand. När jag rör vid det påminns

jag om att be för alla som är sjuka, svaga

och rädda - alla de som behöver stöd.

Sen kommer lillfingret, sist och kanske minst men ändå viktigt för handen!

Och det påminner mig om att be för mig

själv

Önskar dig som läser detta tillräckligt! 

Snälla, ta hand om varandra! Det är allt jag tänker skriva, det är så enkelt, men så otroligt viktigt! Så mycket ont kan förhindras om vi tar hand om varandra, respekterar och ser varandra.

Ge uppmärksamhet till dem som står dig nära. Visa din uppskattning när någon gör nåt gott. Sprid komplimanger, le mot människorna du möter, behandla andra så som du själv vill bli behandlad.

Låt människorna du älskar få veta att du älskar dem.

Om du vill vara lycklig en timme , ta en tupplur.

Om du vill vara lycklig en livstid, hjälp någon annan.
(Kinesiskt ordspråk)

ber för barnen

som sätter kladdiga chokladfingrar överallt,

som gillar att bli kittlade,

som hoppar i vattenpölar och förstör sina byxor,

som nallar kakor före maten,

som suddar så att det blir hål i matteboken,

som aldrig kan hitta sina skor.

Och vi ber för dem som

tittar på fotograferna bakom taggtråd,

som inte kan springa längs gatan i nya joggingskor,

som aldrig fått räkna potatisarna på tallriken,

som föddes på platser vi aldrig skulle besöka,

som aldrig får gå på cirkus,

som lever i en barnförbjuden värld.

Vi ber för barnen som

ger oss kladdiga kyssar och en näve full med maskrosor,

som sover med hunden i sängen

och begraver sina döda guldfiskar,

som nästan inte hinner kramas

och som glömmer matsäcken,

som täckt hela kroppen med plåster

och som sjunger falskt,

som klämmer ut hela tandkrämstuben i handfatet.

Och vi ber för alla dem

som aldrig får någon efterätt,

som inte har någon snuttefilt att släpa efter sig,

som inte hittar något bröd att stjäla,

som inte har något rum att städa,

vars foton inte står på någons nattduksbord,

vars monster är verkliga.

Vi ber för barnen som

gör slut på veckopengen före tisdag,

som kastar sig på golvet i snabbköpet och skriker efter godis,

som petar i maten,

som älskar spökhistorier,

som gömmer smutskläder under sängen,

som får besök av tandfeen,

som inte tycker om att få pussar inför hela skolan,

som både får att skratta och gråta.

Och vi ber för de barn vars mardrömmar sker på dagen,

som är beredda att äta vad som helst,

som inte blir bortskämda av någon enda människa,

som går och lägger sig hungriga

och gråter sig till sömns,

som lever och andas utan en enda chans

att egentligen finnas till.

Vi ber för barn som vill bli burna

och för dem som måste bäras,

för dem som aldrig ger upp

och för dem som aldrig fått en chans,

för dem vi kväver och för dem som griper vilken hand som helst som räcks åt dem.

De är Guds barn, vart och ett av dem

Från "Alltid älskad" av Kristina Reftel.

Det är en sjuk värld vi lever i, orättvisan är så brutal. Jag klagar för att jag inte hinner med allt roligt jag har att välja mellan.. Andra svälter, är föräldralösa, är hemlösa, utan vänner, har sett riktig ondska. Vad har jag för rätt att klaga? Jag är så egoistisk, tänker på mig själv först, inte andra, och jag hatar det! Jag vill göra gott, prioritera andra före mig själv så att jag inte tappar fokus och glömmer det viktiga. Jag ska bli bättre på det!

Så jag ber! Ber för världen. Jag läser Guds ord i Bibeln och jag kämpar med att sprida kärlek, men det finns så mycket som drar ner mig.. Facebook är en av sakerna, som liksom drar bort mig från det viktiga, så jag är utan det nu. Tiden som nu plötsligt är min iställets för facebook lägger jag på saker som spelar roll! Det är skönt kan jag säga! Gör dig fri från det som tar fokus, och lägg inte all fokus på dig själv! Det finns en hel värld, det finns alldeles för mycket ondska, så ta hand om varandra!!! 

Jag är ett Guds barn, och det är du också! Du är alltid älskad! 

Jag fick höra denna texten när jag konfirmerades, finns i "Alltid älskad".

Jag är ganska ofta den där 5 åriga pojken... Jag har dåligt tålamod så när saker inte blir som jag tänkte, när mitt pianospelande inte är så storslaget som mästarens, då blir jag frustrerad och vet inte vad jag ska ta mig till.

Det är ofta jag inte lämnar plats åt Gud på pallen bredvid mig... Jag fyller den platsen med nånting annat, nånting betydelselöst som inte kan hjälpa mig, och så undrar jag var Gud har tagit vägen..

Grejen är att Han står alltid precis i närheten men jag har ju inte lämnat plats åt Honom! Han vill att jag ska välja Honom, men Han tränger sig inte på utan ett välkomnande, tålmodigt väntar Han. Och när mitt tålamod har tagit slut och jag börjar falla då fångar Gud mig, Han låter inte mig falla.

Då tar Han mig i sin famn och placerar mig i Hans knä. Han hjälper mig att få undan all skit jag har lagt bredvid mig och sen så spelar vi tillsammans :) Jag är inte duktig, jag klarar inte mycket, så länge jag är på egen hand, men när Gud är med så är allt möjligt! 

Vill du uträtta underverk och storslagna saker som får alla runtomkring dig att häpna så låt mästaren sätta sig bredvid dig! Han vill så gärna viska i ditt öra: fortsätt spela, jag är med dig!

Det beror på vems händer det är.

En tennisracket i mina händer är värdelös. En tennistacket i Pete Sampras händer är en världsmästartitel.

Det beror på vems händer det är.

Två fiskar och fem bröd i mina händer är matsäck för ett par personer. Två fiskar och fem bröd i Jesus händer mättar fem tusen.

Det beror på vems händer det är.

Några spikar i mina händer kan bli en trädkoja.

Två spikar i Jesus händer räddar världen.

Det beror på vems händer det är.

Så lägg din oro, dina bekymmer, dina rädslor, dina förhoppningar, din familj, dina vänner och dig själv i Guds händer.

Där kan du vila tryggt.